Det som för trettio år sedan var en förolämpning har blivit något
eftersträvansvärt. Det är t o m ett av svaren på varför
mänskligheten har kommit så här lång. Det handlar om att vara trevlig!

”Trevlig? ”Jag är hellre död än beskrivs som trevlig!” För mig, där och då så vara det en helt meningslös, intetsägande egenskap. Herregud så lite jag visste. Jag var väl i 20-års åldern och ondgjorde mig över att alla ”gamla” hela tiden tiden använde ordet ”trevlig”. ”Det hade väl varit trevligt?, ”Det var verkligen trevligt!”. Något man sa för att slippa säga, ”Du är tråkig!”, vilket i en viss ålder i o f s kan jämföras med en dödsdom.

30 år senare vill jag inget hellre än att hänga med trevliga människor, för det innebär ju att jag oxå är en trevlig människa. För varför skulle trevliga människor vilja umgås med en otrevling? Exakt! Och det är precis det jag vill vara. Vänlig, trevlig och hjälpsam.
Jag utgår alltid ifrån att vi människor i grunden är just trevliga och vänliga, så gissa om jag blev nöjd förra veckan när jag läste en artikel om just detta i DN, där historikern Rutger Bregman skriver om att människan av naturen är trevlig!

https://www.dn.se/kultur/historiker-vi-har-haft-fel-hela-tiden-manniskan-ar-av-naturen-trevlig/?

Det visste jag väl. Och jag tänker att om vi bara håller detta som en sanning och upprepar det för oss själva med jämna mellanrum så kommer vi alla att bli minst 28 % trevligare utan att ens anstränga oss. Vi har ju det alla i oss! Anledningen till att mänskligheten har blivit så framgångsrik beror ju på den här vänligheten. Vår förmåga att känna empati. Att hjälpa varandra med att hålla elden brinnande.

Den här artikeln har fått mig att tänkta mycket på vänlighet den senaste veckan. Och det verkar vara fler som har gått omkring och tänkt vänliga tankar. Det dyker upp små funderingar lite överallt. Linnéa Claeson skrev på Insta, ”Ett av de vanligaste misstagen vi gör är att förväxla optimism med naivitet och snällhet med svaghet”.

För trots att vänlighet vinner i längden så har vänlighet en oroväckande låg status. Att vara vänlig förknippas, eller förväxlas med svaghet. Så för att inte verka svaga så håller många kanske igen på vänligheten och betraktas därför som ambitiösa och smarta. Om man är en vänlig optimism kan det däremot skapa förvirring. Hur handskas man ens med en sådan…

Du har säker hört låten FourFiveSeconds med Rihanna, Kanye West och Paul McCartney. Det är alltid en textrad som utmärker sig när jag lyssnar på den.
”If I go to jail tonight, promise you’ll pay my bail
See they want to buy my pride, but that just ain’t up for sale
See all of my kindness, is taken for weakness”

https://www.youtube.com/watch?v=kt0g4dWxEBo

Men vänlighet är ingen svaghet, det är en lyx. Alla kan inte unna sig lyxen av att vara vänliga. Och det finns stunder då jag inte har kunnat unna mig den lyxen, då jag har tappat det.
Då känner jag att jag sviker mig själv, och det är en riktigt sur känsla. Oftast inträffar det när jag känner mig utnyttjad, pressad eller t o m hotad av någon uppdragsgivare. Någon kan ha kastat mig under bussen för att rädda sitt egna skinn. Ja det är inte alldeles ovanligt. Och när det till slut brister så finner jag alltid tröst hos Patrick Swayze och hans ”Always be nice”- monolog från filmen Road House…
”Be nice, always be nice…until it’s time to not be nice.”

https://www.youtube.com/watch?v=nTh5JzRziHE